Den otrygga tillvaron

Den som inte gör något önskar sig en regelbunden tillvaro. Den som är uppbunden och regelbundet sysselsatt vill helst bara slippa den inrutade tillvaron.

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Människan, eller i varje fall jag, har en förmåga att aldrig nöja sig eller vara nöjd med tillvaron under tiden man befinner sig i den.

I tillbakablick kan jag tänka att ”då hade jag det bra” men djupare analys avslöjar att jag alltid önskar mig något annat

Med det menas inte(nödvändigtvis) att alla människor har dåliga liv.

Det handlar snarare om att se sin tillvaro som fjärran från perfekt eller Att känna att ett annat, bestämt eller obestämt, sammanhang vore rätt.

En del är sökande själar, osäkra på sitt sammanhang, med drifter och behov att leta efter sin plats och testa olika världsbilder och verkligheter.

Kanske är det människans inneboende ångest som driver oss att aldrig är nöjda med tillvaron, kanske är det tillvaron som är dålig. Moment 22, det ligger bortom vår förmåga att förstå.