Poeten och självmordet

Fenomenet självmords poetiska laddning är enorm. Semantiskt fungerar inte ordet själv – mord i den här diskussionen. Följaktligen gör jag bruk av en försvenskning av engelskans suicide.

Abrahamsreligionernas extrema inskränkthet kring suicidet är troligen en orsak att det saknas lämpliga begrepp för diskussionen i det svenska språket.

Suicidet är lyrikerns och filosofens spetsigaste stilgrepp att uttrycka ångest eller frustration med. Det är den yttersta valfriheten.

Det kan tyckas underligt att diskussionen är så tabu när till och med Astrid Lindgren gör bruk av greppet i sin bok om Bröderna Lejonhjärta.

Att det är skillnad mellan det verkliga fenomenet och bruket av fenomenet som stilgrepp för att illustrera kraftiga känslor är viktigt att komma ihåg. Väldigt ofta är dock gränsen allt för svårdefinierad.

Förmågan att illustrera dessa känslor med träffsäkerhet förutsätter tyvärr för det mesta att skildringarna i någon mån är självbiografiska.

Hur många diktare som skrivit träffande lyrik om ångest och frustration har inte själva avslutat sina liv.

Sylvia Plath, Anne Sexton, Vladimir Majakovskij

Dessa träffande rader skrev till exempel Majakovskij strax innan han sköt sig:

Kärlekens båt har krossats

mot vardagens rev.

Vi är kvitt

vi två.

Ingen anledning att föra bok

över smärtor

bekymmer

och gräl.

För att inte tala om musiker som Ian Curtis och Kurt Cobain. Båda mästare på att porträttera sorg, ångest och frustration i musik.

Att dessa personligen tagit sina liv bidrar givetvis också till att deras tolkningar av känslorna har en sådan upphöjd ställning. Med all rätt kanske..

Goethe är en som med träffsäkerhet använde suicidet som litterärt grepp utan att själv avsluta sitt liv. Ändå gav hans roman den unge Werthers lidande upphov till en självmordsvåg bland unga män. Precis som Werther i boken sköt de sig då olycklig kärlek lett dem in i en återvändsgränd.

Det är skrämmande vilken stark och övertygande kraft kärleken kan vara. En oändlig källa till outtömlig ångest.

Rätten till livet bör också inefatta rätten att avsluta det. En individualistisk och egoistisk världsbild, men ack så svårt att säga emot.

Det är den valmöjligheten som alltid finns kvar. Leva eller inte. Betryggande för individualisten.